Samarbete är en livlina i krisen
”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv.”
— John Donne, 1623
Och i en kris, oavsett om det handlar om krig, naturkatastrofer eller långvariga samhällsstörningar, är samarbete och gemenskap avgörande.
Det räcker inte att vara fysiskt förberedd med mat, vatten och utrustning.
Vi måste också vara mentalt och socialt förberedda.
Det innebär att vi behöver prata med varandra.
Med familjen, grannar, kollegor, föreningar, skolor, självklart våra äldre och nära vänner.
Att tillsammans föreställa sig olika scenarier, diskutera hur man skulle agera och vilka resurser man har, skapar trygghet och förtroende. Det bygger ett lokalt nätverk där du vet vem som kan vad, och vem som behöver vad.
Så bygger du beredskap tillsammans:
- Prata hemma – vem hämtar barnen om skolan stänger?
- Lär känna dina grannar – vem har radio, extra batterier eller mediciner?
- Dela ansvar på arbetsplatsen – vad gör ni om elen eller internet försvinner?
- Starta en enkel krisgrupp i bostadsrättsföreningen eller trapphuset
Gemenskap
I svåra situationer fungerar vi bättre tillsammans.
Människor som känner tillit till sin omgivning klarar kriser bättre – både psykiskt och praktiskt.
Genom att lyfta blicken och tänka kollektivt ökar våra chanser att klara oss, inte bara fysiskt, utan också som samhälle.
Egen beredskap är en trygghet.
Delad beredskap är styrka.
